flag

Från datorisering till digitalitsering

Digitaliseringen har ryckt fram som en viktig diskussion kring samhällsutvecklingen och i arbetslivet. Alltifrån nätets nya affärsmodeller med uber och airbnb, övervakningssamhället till frågan om robotarna tar över jobben och stressen i att alltid vara tillgänglig. För oss som var med i slutet av 70- och början av 80-talet känns debatten igen. När den första vågen av datorer bröt igenom och skapade förutsättningar för att bygga gigantiska informationssystem fanns frågorna där: Storebror ser dig. Tar datamaskinerna jobben ifrån oss ? Var finns de nya jobben? Blir vi slavar under dåliga system och reducerade till inmatare av data?

Frågorna och oron då var desamma som nu. Det fackliga engagemanget starkt. Svaren då kom att handla om fackliga initiativ, användarorienterad forskning och partsgemensamma utvecklings-program. Dessutom kom debatten parallellt med kraven om inflytande på arbetsplatserna och möjligheterna genom MBL och utvecklingsavtal.

Men mycket har hänt under resans gång. Systemen har successivt blivit mer användaranpassade. Sverige har tagit en frontplats inom många utvecklingsområden. När vi idag talar om digitalisering har användandet av digitala verktyg blivit var mans egendom via först persondatorn och sedermera mobiler och läsplattor. Inga arbetsplatser klarar sig utan informationsteknik och uppkopplade datorer. Med kommunikationstekniken som hjälp kan informationsarbetet flyttas världen runt. Företagens gamla affärsmodeller utmanas av nya, där media kanske är det tydligaste exemplet.

Då var det grafikernas arbete som försvann. Nu är det journalisterna som ska klara allt både i den analoga och digitala världen. Då var det produktionen, inte minst tjänstemannaarbetet, som rationaliserades. Nu flyttas det till andra sidan Östersjön eller Indien. Eller tas över av kunden. Eller både och. Då var det möjligheterna att övervaka de anställda på arbetsplatsen 9-5. Nu är det möjligheterna att övervaka medborgarna 24/7.

I en rapport från Stiftelsen för strategisk forskning beräknas att över hälften (53%) av dagens arbeten kommer att kunna automatiseras inom en 20 års period.

I diskussionsunderlag inför kongressen 2017 frågar sig IF Metall: ”Vilken funktion får människan i ett allt mer digitaliserat och automatiserat företag, där delar av yrkeskunnandet byggts in i systemen? Här blir människans specifika förmågor viktiga. Förmågan att hantera det oförutsedda, det som ännu inte kan programmeras. Förmågan att snabbt skifta mellan arbetsuppgifter. Förmågan att hantera relationer med kunder och leverantörer.”

Från Förbundet ST kan vi läsa följande i styrelsens förslag till handlingsprogram till kongressen 2016 för ett hållbart arbetsliv: ”Medarbetare ska ges förutsättningar att medverka under hela processen när IT-system planeras, utvecklas eller byts ut. IT-systemen ska vara användarvänliga, och anställda ska ges stort inflytande när verksamhet och IT-system utvecklas. Relevant utbildning ska erbjudas när ny teknik implementeras på arbetsplatsen”

Mot bakgrund av en framtid där arbeten omformas och yrken försvinner känns det hittillsvarande fackliga engagemanget aningen tunt. De vackra orden känns identiska från handlingsprogram på 70-talet och det kan ju kännas tryggt men hur är det med verktygen för att påverka. Här finns mycket lärdomar från 80- och 90-talen att hämta och arbeta vidare med – forskning för användarorienterad IT, omställning och kompetensutveckling, partsgemensamma initiativ etc. Naturligtvis i kombination med nya verktyg i vår nya digitaliserade värld.