flag

Den svenska modellen - omkramad och utmanad

Under det gångna året har vi sett olika uttryck för nationell nostalgi – från Trumps ”Make America great again”, främlingsfientliga strömningar över hela Europa till Putins revanschistiska politik. Och från Almedalen sågs svenska flaggor och det pratades om svenska värderingar och modeller.

Men vad är då den svenska modellen och bygger den på några särskilda svenska värderingar eller kulturdrag. Nationalekonomen Kurt Lundgren har skrivit några intressanta böcker om ”landet lagom” där han försöker klara ut varför Sverige hamnat högt på olika välfärdslistor. Är det vår svenska modell som gjort det? Lundgren konstaterar att det är våra institutioner och deras förmåga till förändring och anpassning – alltifrån medeltidens sockenstämmor till dagens försäkringskassa.

Den svenska modellen handlar ju i hög grad om hur vi organiserat vårt samhälle och samspelet mellan olika aktörer. Modellen har sin grund i parterna på arbetsmarknaden som under frihet träffar avtal samtidigt som staten garanterar marknadsekonomi och äganderätt, makroekonomiska spelregler och inte minst offentligt finansierade välfärdssystem. Modellen är en kompromiss mellan arbete, kapital och folkstyre. Bakom ligger en föreställning om en (någorlunda) rättvis fördelning, fria individer och fria marknader och att sättet att komma framåt är processer som bygger på koncensus mellan de ingående parterna.

Med en ekonomisk tillväxt i ryggen och där parterna hade en tydlig plats och visste vad dom skulle leverera var det inga problem med att få modellen att fungera. Men med oljekris och inflation under 70-talet och kraven på löntagarfonder darrade modellen betänkligt. När sedan reaganomics kom med bl a privatiseringar på 80- och 90-talet skakades modellen om än mer. Och inte minst när globaliseringen slog till med full kraft och Sverige sökte skydd i EU.

När vi på ATK anordnade ett möte med våra EU-partners i Stockholm strax före millennieskiftet, förväntansfulla för att lära sig allt om den svenska modellen, inledde Ingemar Göransson från LO med orden ”Den svenska modellen är död”. Men när de nya moderaterna och alliansregeringen tydligt hävdade arbetslinjen och begränsade sina ingrepp mot parterna fick den plötsligt lite liv igen. Nu står vår statsminister och säger att den ska utvecklas och inte avvecklas (underförstått det finns ett avvecklingsscenario och någon, vem det nu är, vill göra sig av med den). Och då passar modellen in i den nynationalistiska yran – den är ju gubevars svensk!

Men vad är egentligen svenskt numera? Det globaliserade kapitalet och de stora folkomflyttningarna skickar ju grundskott mot hela nationalstaten som koncept – för att inte tala om miljö och klimatfrågorna. Svenska företag blir globala eller uppköpta. Hur svenskt är Svenskt Näringsliv? Mer och mer lagstiftning styrs från EU.

Det är nog hög tid att grundligt gå igenom hur en samhällsmodell som vår ska kunna anpassas till de nya globala förutsättningarna. Vi kan ju inte, varje gång det uppstår en kris på något område, stänga gränsen (som med flyktingkrisen) eller gå ur EU (som engelsmännen).

Det är ju inte så att det saknas brist på enskilda idéer. Men det är hela tiden ofta ganska fruktlösa ingrepp i befintliga system eller politiskt käbbel. Skoldebatten förenklas till PISA mot flum eller diskussioner om otillbörliga vinster i stället för kvalitet. Bostadspolitiken abdikerade för länge sedan. Och regionalpolitiken har under lång tid legat i träda. Inom miljö- och klimatområdet kan man ju hysa visst hopp. FN:s nya mål för hållbar utveckling skulle kunna bli startpunkt – även för att utveckla vår modell.

Det nytänkande som jag framförallt efterlyser är hanteringen av jobbskapande, sysselsättning och socialförsäkringar – områden där tre parter är viktiga. Och där vi har någorlunda frihet att hitta lösningar. Vart tog t ex diskussionen om kompetenskonton och en samlad social-försäkring vägen? När ska arbetsmarknadspolitiken och arbetsförmedlingen inte bara få nya namn på samma gamla subventions-metoder? Är det kanske så att det är det demografiska trycket med många nyanlända och en åldrande befolkning som kräver ett nytänk kring den svenska modellen? Då behöver såväl politiska partier som parter tar sig ur LAS- och andra låsningar och diskutera faktiska frågor som omställningsförutsättningar, ingångar och utgångar ur arbetslivet. Arbetsgivare behöver omvärdera sitt sätt att organisera arbetet, ställa kompetenskrav och rekrytera. Fackliga företrädare behöver fundera över innebörden i en solidarisk lönepolitik.